Är så förbannat trött på skiten. Jag vet att man inte ska klaga, att man ska ta tag i det för att det lönar sig i längden. Jag vet det. Men av någon anledning känns det hopplöst nu. Hade jag tagit tag i det från början så hade det varit en annan grej. Nu får jag förbanna mig själv för att jag inte gjorde det.

Jag får ångest när jag inte går dit och ångest när går dit. Alltså spelar det ingen roll vilket av det jag väljer att göra. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför det är så. Men så är det. Jag är förbannad som fan på mig själv för att jag sumpat en del betyg jag vet att jag lätt hade klarat. Tittar på betygen från ettan och tvåan. Värdelöst. Blir ännu mer arg när jag vet att jag gick om ett år p.g.a. just detta. Skoltrött. Varit så länge jag kan minnas. Har alltid trott att det ska gå över, att jag kanske efter sommaren ska bli mer motiverad till skolan. Varit motiverad veckan innan skolan börjar. Men allt dör bara när jag öppnar dörren till klassrummet...

Ofta vill jag bara lägga täcket över huvudet och slippa hela skiten. Allting. Samtidigt som jag ändå vill kämpa för saker, ge allt och se allt bra som kommer att komma framför sig.

Det är så jävla svårt att förklara för folk som inte har haft samma känsla. Dvs dom flesta. Dom flesta säger bara "Men det är ju bara att göra, vad fan ska du annars göra för något som är vettigt? Det är ju inte så jävla svårt, vad är problemet egentligen? Sluta vara så lat!" Jag vet inte var problemet är, hade jag vetat det så hade jag väl gjort något åt det. Det handlar inte om att vara lat. Det är på just den punkten det inte går att förklara mer. Det är ingen mening att försöka. Man pratar förbi varandra har jag märkt. På vissa plan pratar människor olika språk (trots att det i grund och botten är exakt samma) och det går inte att översätta.

Jag önskar jag bara kunde vakna upp från det här. Jag önskar allt bara skulle flyta på och vara bra. Men det måste jag ju ta tag i själv. Jag vet att det inte bara kommer att hända om jag inte drar tummarna ur röven och försöker. Ska göra mitt bästa. Allt löser sig i slutändan på ett eller annat sätt, det vet jag.

Känns bara så otroligt meningslöst...